Mirakelpojken
Efter fika och klädköp så drog jag till Charlie. Vi var barnvakter åt han brorsöner. De var hur gulliga som helst. Och jag tror de tyckte om mig, de liksom tog min hand och var myyysisar.
Sen kolla jag och Charlie på film och sen far jag hemåt.
Barn, de är så fina.
De kan vara så sjukt jobbiga, men det finaste med barn är att de är så genomärliga, helt rena och fina. De har inget ont i sig, de har inte formats än efter all moral i världen.
De kan fråga "vad heter du? " fast man varit med varandra i en timme, de lägger sig på en om de känner för det, de frågar jobbiga frågor om de undrar det, de säger om maten är äcklig om de tycker det, de säger inte ett eller två år äldre än vad de tror om man frågar, de släpper ens hand om de inte vil hålla den längre. Barn är så rena.
De är bara genomrena liksom.
Det är det finaste med dem. Att de bara är så ärliga som barn kan vara.
